alexr0be

Jag själv
Jag heter Emma Birgitta Alexandra Roberg, bor på södermalm i en ynkapytte stan där nästan alla känner alla, vilket har både sina för och nackdelar, som att man har vänner typ överallt, och så sprids ett rykte jäkla snabbt.
Men från när jag va 1 - 12 bodde vi i en by som hette husbondliden, typ 15min bilresa utanför lycksele.

Om jag ska typ beskriva mig själv, är jag en med kort stubin, skriker och blir sur när de inte går som jag vill, ganska dålig men samtidigt bra förlorare, typ spel som wii eller nåt sånt kan ja bli sur för att sedan bli glad igen, men som typ fotbollsmatcher så tar jag bara åt mig vad jag kan gjort fel och försöker förbättra, där blir jag inte så sur.

Skola
Nu går jag på forsdala, har gått på 2 skolor tidigare, norrmalm (som la ner även fsat ja minns att vi sjöng om den på typ skolavslutningen i 1an eller 2an) och norräng, jag gick där till 5an då vi flyttade inte till stan så jag började på fo i 6an. Då började jag ett helt nytt liv typ, jag klippte av kontakten med endel fina människor, men endel vänskaper kommer bara en viss bit.
Min nuvarande klass kan man både älska och hata.
Sen vet jag faktiskt inte vilken linje jag ska gå, å jag känner mig ganska depp om de.

Ti vänster; klassfotot sen förra året (seriöst) Ti höger; klassfotot sen i år, (oseriöst)
Kompisar
Har ganska många fast ändå lite kompisar, finns folk ja pratar med och säger "måste hitta på nåt snart" men de blir aldrig av, men även de så har jag dom ganska nära hjärtat och ställer upp för dom som dom ställer upp för mig. Men sen har jag vänner jag nästan alltid umgås med, jag älskar er alla, killar som tjejer. Och personligt så tycker jag att killkompisar är 10ggr bättre än tjejkompisar (ta inte illa upp flickor) eftersom man bråkar nästan aldrig med dom å de blir aldrig nåt missförstånd(?) som de kan bli mellan tjej till tjej. Men sen är risken stor att man kan falla för dom eller dom för en. Men jag har både flick å pojk kompisar jättejätte nära hjärtat och de tycker jag är helt okej! Och sen har ju alla en "bästavän" egentligen är inte jag ute efter en kompis som jag ständigt är med enbart (även fast de kanske blivit så) men den personen jag kan kalla för bästavän,syster,vad som helst, hon vet vem de är, å nästan alla andra vet, går egentligen inte att undgå. Sen så vvill ja påpeka att kompisarna är mitt liv, finns inget finare (familjen då men de är inte de vi ska prata om nu) och varända liten kotte är oersättlig♥

Fritid
Har börjat lira boll nu igen efter ett litet uppehåll pga skada, så de sysslar jag blandannat med nu på fritiden. Efter skolan så sitter jag nästan ständigt vid datorn, sen så gör jag läxor och pluggar till prov, de händeer att jag klämmer in så jag är med kompisar, men de är inte så otroligt ofta! Men på helgerna är jag sällan hemma, alltså ingen vanlig myskväll med familjen har dykt upp så ofta. Ofta är jag ute å ränn på stan (sorgligt) eller så är jag ute i nån by hos en kompis (mina absoluta närmsta vänner bor i byar, ganska komiskt, nåt som pappa märkt han med med allt skjutsande osv)
Familj
Nu ska jag avslöja allt om inget och inget om allt, min familj är toppen! Vi är en ganska stor familj, 2 föräldrar å 5 barn, 4 flickor och 1 pojke i åldrarna 14,12,10,8,3. Bråk förekommer i familjen, men de är dom man verkligen älskar man kan bråka med. Varje familj har sina styrkor och svagheter, vår familj har haft lite/mycket motgångar, vad de är vill jag egentligen inte prata om, men släkt och några vänner vet vad de handlar om, och de känns skönt att folk kan stötta en om de skulle hänt nåt, (mest förut) men de mesta ha min mamma och pappa klarat av, ett underbart stort tack till dom som håller i hop våran familj även fast omständigheterna. Sen är mina syskon änglar med horn, u-n-d-e-r-b-a-r-a, men i en familj bråkar man ofta.tyvärr.
Förut i tiden
Ja ha som left ett helt annat liv innan ja kom till forsdala, har nog förändrat mig ganska mycket enligt mig själv, när jag gick på norräng å hadde jag ingen tanke av att sminka mig, men när ja for till forsdala så börja ja med de ganska fort, beteendet förändrade sig, lite senare i 6an-7an blonda ja håret, lite mer bitchigare kanske, skaffa nya vänner, endel super bra vänner (dom ja ha idag) några mindre bra (har dom fortfarande men inte lika mycket) men eftersom jag har vänner kvar sen tiden på norräng så kan ja inte ha frändrat mig på ett bra sett så... Men sen så har jag fått uppleva mer nu, mer vuxet, kompis problem, kärlek, krossat hjärta, på norräng hadd jag en bästavän å vi bråkade max 2 ggr sen typ 1an - 5an, 6an och uppåt ha varit lite mera komplicerat. Massa tårar och en period så tänkte ja mer på döden och va ganska depp, men nu äre helt annorlunda. Iblan saknar jag alla gamla minnen och allt som var då, ibland är jag jätte glad att allt blev som de blev, men alla minnen lever kvar i mig, de var tänkt att de skulle bli såhära, jag dror på ödet eller nåt, tror på att allt redan va plenaret, hela mitt liv är det, allas liv är de, men vi vet själva inte om det.

Bilden tagen i 6an nån gång.

Bild tagen idag.
Om jag hadde en ännu gamlare bild så skulle ni se en stor förändring, men jag tog aldrig ego piiiczz förän 6an;p